Jam, jag veeeet. Det är evigheter sen jag bloggade. Men bättre sent än aldrig som som min sengångare till matte jamar i bland. Så här är jag nu och tassar några rader.

Först och främst så får jag jama att vi mår bra, både luddhjärnan och jag. Matte mår också ganska bra. Fast kan ni tänka er hon har gått och blivit allenerisk. Eh.. allgernerisk… – Va hette det du blev matte? Aha allergisk! Den dumma stickistanten tog blod från matte och säger att blodet säger att det är mot OSS hon är allergisk! Det var de dummaste jag hört! Skulle hon vara allergisk mot sina egna sötaste små katter? Det är därför hon snörvlar och har svårt att andas i bland. Men hon har fått bra meduciner som hjälper bra. Hon jamar emellanåt att vi är hennes familj, hennes barn och att det är uteslutet att lämna bort några. Vet inte vad hon menar med det.

Vi är som vanligt annars. Äter, sover, busar, fräser (bara jag),  går på lådan, tigger sticksar, driver matte till vannsinne genom att stå och jama i hallen (också bara jag) *fnissar*. Allt är som det skall vara hos oss. Fast i bland händer det saker. Som i går. Simba får själv berätta tror jag:

Hej de e Simba nu som jamar lite. Ja e lessen i da. Matte dödigade min bästaste boll i går. Ja elskade den bollen. Ja bruka daska till den mä min tass och sen springa efter den och daska till den igen. Så i går hade ja lemnat bollen mitt på golvet så ja lett skulle hitta den när ja ville lejka lite. Då kommer matte med sin stora elefantfot och setter ner den på min fina boll och den gickde i tusen bitar. Då bidde jag lessen! Matte har bett om förlåtelse och lovigade att köpa ny boll till mej i da. De va allt. Jo åsse de att Neja fräsigar till mej varje da. Tass från Simbis

Okay. Tack för det Simba. Det där sista var lite onödigt att tilläga tycker jag!

Nosgos på er!